Kunskapsgalan 2007

Till vår stora stolthet och glädje var PIM en av de tre finalisterna till Kunskapspriset i kategorin Offentlig verksamhet. Galamiddag i Blå hallen. Tala om äventyr!

Jag bloggade frenetiskt med mobilen hela eftermiddagen för att Martin och Alva skulle få följa med en bit på äventyret. Det här inlägget är ett sammandrag av mobilinläggen och vad som hände sedan. I rätt hög grad handlar det om att försöka ta sig i galapresentabelt skick till Stockholms stadshus. Det var nämligen min största oro inför äventyret. Inte att resa – det klarar jag bra av – men att försöka se presentabel ut på gala.

Resan startade redan före lunch. Med klänning, väska, skor och en massa andra prylar var det dags att ta X2000 till Stockholm. Dagen till ära gick det i tid.

Väl framme var tiden lite för kort för att hinna till något hotell. Men vad gör det när Centralens toaletter är så rymliga. Det var inga problem att kränga sig i klänningen där inte. Den hade legat väl inbäddad väskan och såg faktiskt fortfarande i princip ut som om jag hade strukit den. Och det hade jag åtminstone försökt göra.

Det var lite knepigare med sminket. Jag är inte direkt vältränad med mascaraborsten, och det blir inte lättare av att försöka applicera grejerna vid en tvättbänk, men det gick hyfsat. Löshåret kom på plats hur lätt som helst.

Kort promenad till Stadshuset och sedan lyckades jag lirka på mig skorna också. Därefter började det jag fruktat mest – att ta mig fram i dem. Gårdsplanen framför Stadshuset är täckt av små små kullerstenar med massor av mellanrum där klackar kan fastna. Som tur är finns det också bredare stenar i ett rutigt mönster. Så jag lyckades balansera mig ända fram till trappan.

Efterhand samlades så gott som hela projektgruppen. Och himmel vad alla var fina! Vi föstes runt på lite olika ställen för att få information om vad som skulle hända och hur vi förväntades bete oss. Så småningom var det dags för finalistmingel i ett litet rum innanför Gyllne salen.

Efter en del minglande skulle vi ställa oss i en halvcirkel och sedan kom kronprinsessan och hälsade på oss. Hm, jag var så inställd på att utföra en duktig och ordentlig handkakning att det likom var över innan det börjat. Men här, när Victoria precis hunnit till nästa finalist, ser det väl ut som om jag tänker Du och jag, sessan, vi är kompisar vi?

Efter Victoria fick vi hälsa på Elisabeth Tarras-Wahlberg. Det var nästan ännu större. Hon är ju känd från Hey Baberiba.

Så var det dags för festen! Den inleddes med att vi skred (eller tågade) ner för trappan – precis som vilka nobelpristagare som helst. Vi gick lite vilse bland alla borden, men till slut hittade vi rätt. Och jag snubblade inte i trappan.

Till mat fick vi bland annat fisk-canneloni, hjortkorv och Kronans kaka. Det var gott! Jag sprätte iväg en hjortbit och några grönsaker och fick massor av sås på klänningen, men jag lyckades hyfsat diskret doppa servetten i vattenglaset och torka den ren igen. Jag tappade en kniv, ett örhänge och servetten på golvet också, men förutom det tro jag att jag uppförde mig riktigt bra.

Det var massor av underhållning – musik, trolleri, akrobatik, clowner. Mest tyckte jag om a capellagruppen Viba Femba, och alldeles särskilt låten Allround.

Och så var klockan 21. Då var det dags för själva prisutdelningen och då gick vi också i direktsändning i Kunskapskanalen. Det gick i ett rasande och TV-mässigt tempo.

Och nä – vi vann inte. Hans Rosling knep priset i vår kategori. Det var synd, för vi var förstås bäst. Men det är kanske som i Melodifestivalen att tvåan och trean blir de mest folkkära.

Och jag var väldigt, väldigt glad att Moomsteatern vann priset i kategorin Folkrörelser & Organisationer. Hurra för dem!

De bägge bilderna inifrån Stadshuset är foto: Markus Marcetic/Nationalencyklopedin. De kommer från Kunskapsprisets bildgalleri.