När Åsa föreslår en kvällspromenad en regnig februarikväll skulle man kunna tro att hon blivit tokig, men det är bara cacherna som lockar. Först hade vi föga framgång och halkade runt i leran under en bro. Sedan misslyckades vi med både kanonerna och porten.
Men sen – äntligen – fick vi belöningen för vårt slit. Barnsligt lätt! Åsa tog även en på hemväg från jobbet, så Martins försprång blir allt mindre.
