Eftersom ingen tar Åsas gnäll och protester på allvar i den här familjen satt vi strax efter nio på en båt mot Lindos.
Tur att ingen tar mig på allvar, för det blev en mycket lyckad resa. Lite lustigt var det att båtguiden pratade i evigheter på holländska om det vi for förbi, för att sedan på engelska bara kort konstatera saker i stil med att det var Anthony Quinnstranden.
Efter tre timmar var vi framme och det blev tid för den obligatoriska åsneritten upp för ett berg.
Hänförande utsikt och smala gränder med vitkalkade hus. Japp, vi semestrar i Grekland.
Vi strosade i gränderna ett slag. Köpte skor till Alva och lunch till alla. Imponerades av en man som åt sjurätterslunch.
Så småningom traskade vi tillbaka mot vattnet med många stopp för fotografering.
De modigaste badade i havet (och sedan en gång till från båten). Alla drack iskaffe med glass.
Efter ytterligare tre timmar var vi tillbaka i Rhodos stad. Trötta och rosa, men inte utmattade och röda. Den yngre generationen hade till och med lite shoppingenergi kvar.
