Efter frukost i vår lilla lägenhet bestämde vi oss för att ta en söndagspromenad. I början var det ganska folktomt.
På bron där man ska sätta ett hänglås som symbol för sin kärlek var det däremot gott om folk. Alva fantiserade ihop hur det perfekta frieriet borde vara
Utanför Notre Dame var det också gott om människor. Minst sagt. Vi orkade inte ställa oss i den jättelånga kön för att få gå in.
(Lite senare gick vi in i en helt annan kyrka och låtsades att det var Notre Dame.)
Många broar har vi gått förbi. Några gick vi över, andra gick vi under.
Martin försökte få upp oss på översta våningen i Centre Pompidou. Först var vi lite för trötta, men sedan ville vi.
Det var verkligen värt besväret. Vilken utsikt!
Efter crepeslunch vid en fontän tog vi metron hem för siesta.
