Det enda som var planerat och bokat hemifrån var hissbiljetter. Det var skönt när vi såg den oändliga kön och bara fick glida förbi och upp upp upp. Allra högst upp var vi!
Efter utsiktandet hade vi lite picknick i parken och beundrade tornet nedifrån.
Det är verkligen ganska maffigt!
Och visst fanns det en cache på Marsfältet. Inte så konstigt kanske.
Åsa hade en idé om flodbåt hem, men det funkade inte som hon tänkt så det fick bli RERtåg + métro.
