Jag cyklade runt i minst en halvtimme och letade efter ett ställe där jag skulle kunna se och fotografera blodmånen, som var alldeles för långt ner på himlen. När den äntligen tagit sig upp över trädtopparna hade månförmörkelsen redan börjat dra förbi. Dessutom hade molnen tilltagit rejält. Ja ja, en halv blodmåne blev det åtminstone. Och många moln.
Det var fullständigt hopplöst att välja exponering för en halv blodmåne. På bilden där den röda delen syns är så klart den ljusa delen helt utfrätt. Här har jag exponerat med avsevärt mindre ljus – då syns detaljerna i den ljusa delen men den mörka är helt borta.
Men du fick ju i alla fall fina bilder. Här kunde vi inte se med tanke på åskovädret och regnet som drog över oss under kvällen.
Härligt ändå att du fick det på bild! Vi satt länge och väntade vid en sjö men när den inte syntes till gav vi upp och åkte hem. DÅ såg vi den minsann… men då var det på väg tillbaka. Jag misstänker att låga moln och dimma var det som ställde till det för oss.
Du gjorde iallafall ambitiösa försök och jag tycker att dina foton på månen är riktigt bra.