Nu är det fyra veckor sedan jag fick en ny höft. Rehabiliteringen går verkligen jättebra! Det är massor av arbete, men jag märker nya små framsteg nästan varje dag. Än så länge behöver jag hålla kryckorna i ett fast grepp när jag promenerar ute, men inomhus kan jag utan problem gå flera steg utan kryckor. Det underlättar enormt att till exempel kunna gå från diskbänken till matbordet med frukosttallrik i ena handen och kaffekopp i den andra.
De första jobbiga veckorna är nästan glömda redan, och jag som tänkte att det vore praktiskt att dokumentera rehabfasen. Så vad minns jag?
Vecka 1 var så klart tuff. Smärtan var inte så illa som jag befarat och gick bra att hålla i schack med de smärtstillande jag ordinerats. Mest ont gjorde det att lyfta benet för att komma i sängen och vissa av rehabövningarna var så gott som omöjliga att göra. Pumpen till PICO-förbandet var störig och ivägen och jag blev supertrött av minsta lilla ansträngning.
Vecka 2 började det fungera på riktigt med rehabövningarna. Fortfarande en del smärta men det belv möjligt att skära ner på tabletterna rejält. PICO-pumpen slapp jag en vecka efter operationen och den saknade jag inte en sekund. Sjuksköterskan som bytte förband sa att såret börjat läka jättefint, så den eländiga pumpen gjorde uppenbarligen nytta.
Vecka 3 blev jag äntligen av med agrafferna och redan dagen därpå var jag på första besöket hos min fysioterapeut. Han la till ytterligare några övningar i mitt hemträningsprogram och uppmanade mig att göra det fem gånger om dagen. Jag började så smått utöka mina utomhuspromenader till att gå runt flera kvarter än vårt eget.
Vecka 4 fick jag börja cykla motionscykel och träna i benmaskiner hos fysioterapeuten. Tjohooo! Det ledde dock till en del muskelvärk som lagt tillfällig sordin på utepromenaderna. Mot slutet av veckan var det dags att pilla av förbandet helt och hållet. Nu ska ärret bara ha luft och kanske en del hudsalva för att fortsätta läka i lugn och ro.
