Vi var på allsångskväll i Tivoliparken tillsammans med alla andra i Kristianstad. Jag har aldrig någonsin sett parken så full med folk. Artister var bland annat Hasse ”Kvinnaböske” Andersson, ståuppkomikern Robin och Emmalisa Norrhamn, men framför allt Måns Zelmerlöw.
Alva var otroligt tapper och beslutsam och stod och väntade framför scenen i 45 minuter innan programmet började. Det lönade sig! Hon fick en plats precis vid scenkanten och lyckades till och med röra vid Måns sko!
Hanna, Märit, Göran, Martin och jag satt däremot långt, långt bak och såg ingenting. Hörde gjorde vi i alla fall. Men när Måns sjöng Come closer, cara cara mia tyckte jag allt att han själv kunde kommit lite närmare i stället. Vi hade nämligen inte en chans att komma en enda meter närmare.
Tjena Kristiansstad!
Nu undrar jag, som en främling….: Hur kom det sig, asså, vilka komplexar i den svenska folksjälen ledde till, att the ARK och inte Måns Zelmerlöv åkte till Helsingfors? Ni där nere har säkert kommit fram till det samma som jag: Att Cara Mia är kanske den mest oemotståndlige schlagern/poplåt någonsin i den svenska/eroupeiska kulturhistorien.
Snälla, ni som infödda svenskar, fundera på saken…jag föreväntar mig en gennomtänkt folkpsykologisk förklaringshypotes vid nästa konceptmiddagstilfälle!
Kram/Tobba