Det var fantastiskt att vakna i hamnen i Lysekil. Vi åt frukost på båten, städade efter oss och tog en liten titt på hamnen.
Resan mot nästa mål var lång men omväxlande. Buss till Torp och sedan till Uddevalla, tåg till Stenungsund och buss till Rönnäng var de första etapperna. Martin och Alva tycktes inte avskräckas, utan studerade med stort intresse en broschyr om tågluffning.
Sista etappen var färja från Rönnäng till resans mål – Åstol. En liten, liten ö i havet.
Resten av dagen klättrade vi på klippor och badade i havet.
Tittade på båtar och vandrade i hamnen.
På kvällen var det bönemöte på caféet i hamnen, men vi föredrog att ta en öl och spela backgammon på terassen vid vårt Bed&Breakfast.
Till slut avslutade vi dagen med en picknick på klipporna. Det var verkligen mysigt.
Nä men, har du varit förbi här? Utan att få kaffe? Nästa gång mejlar du och så blir ni antingen hembjudna eller (om ni inte har tid), så står jag med köpebullar och kaffe och bjuder på det när ni väntar på bussen till Rönnäng.
Vilken tripp förresten! Måste ha tagit en evinnerlig tid med alla de olika färdmedlen. Fast det kanske var lite av tjusningen?
Yepp. Busigt va? Jag är Ugglemamman som smyger förbi och hoar där man minst anar det. Jag funderade faktiskt på att höra av mig, men det stupade på att färdplanen Lysekil-Åstol med dess fem olika färdmedel var ganska pressad. Kaffe på stationen kom jag inte på att jag skulle kunna försöka tigga till mig.
Men jag tror nog att vi stöter samman en dag. Det finns en del tecken som tyder på det.
Va, vad vet du som inte jag vet?! NU blir jag nyfiken? Mejl, tack! Bums. Med information. (Föreläsning i mina trakter?)
Tackar ödmjukast, menar jag. Kan jag be att få, menar jag.
Aha, nu vet jag! Ni ska flytta till Västkusten! Blev så förälskade i denna del av landet när ni semestrade här. Aha!