Nu har vi äntligen fått hem Mynta. Martin är så nöjd och stolt över sin valp.
Jodå, det ska nog bli en agilityhund av henne. Hon tycker i alla fall att det är kul att skutta över pinnar. Och inte är hon rädd för vippen heller.
Det är många nya intryck för en liten valp. Mynta nosar nyfiket på allt, till och med katterna. Vixie är inte rädd för valpar. Eilonwy är något mer avaktande.
När man är liten är gräsmattan nästan oändlig. Men Mynta är inte rädd. Och hon har faktiskt både kissat och bajsat ute flera gånger. Om man inte räknar med natten, så är hon i det närmaste rumsren… eller nåja, vi har i alla fall varit duktiga på att ta ut henne när hon behöver.
Mynta och Timjan kommer riktigt bra överens. Mynta kollar gärna in vad Timjan gör.
Och visst är hon söt?
Det var ett ovanligt sött litet djur. Lycka till med henne!
KRAM
Gert
Så söt hon är lilla Mynta!!
Vilken lycka med dessa fina hundar!
Kram från Eva i ett soligt Göteborg