Om jag gör bara en liten omväg när jag ska hem från jobbet kommer jag förbi mysterycachen Stenfrossa. (En mysterycache är inte gömd på de koordinater gpsen visar utan innehåller också någon slags gåta som måste lösas för att man ska kunna hitta skatten. Vansinnigt kul om man klarar gåtan, löjligt irriterande när det inte går vägen.)
Just den här Stenfrossa finns på en plats där det alltid är iskallt och blåser. Jag letat förgäves efter den tidigare, och även idag gick jag bet. För att inte cykla hem frustrerad bestämde jag mig för att utvidga omvägen en aning och prova lyckan på End of the track.
Det där med cyklandet var ingen smart idé. Letandet krävde både kånkande av cykel i trappor och ledande av cykel på spångar. Särskilt besvärligt var det vid de partier där spångarna var täckta med decimetertjock blankis. Tack och lov att Vattenriket har spångar med rejäla räcken, annars hade jag nog blivit liggande i träsket.
När jag inte var fullt upptagen med att klamra mig fast vid räcket njöt jag av de fantasieggande isformationerna. Uppenbarligen har vattnet varit mycket högre tidigare i vinter, för många träd hade en iskrans runt stammen en halvmeter ovanför nuvarande isnivå.
Platsen för cachen var absolut självklar när jag väl nådde fram, men skatten skulle ligga under några stenar. Det fanns en del att klättra runt och undersöka. Efter att ha tittat på kartan förstod jag vilken sida jag skulle leta på, och då var det ganaka lätt.
Sedan återstod bara att släpa cykeln över fler isiga spångar och upp för ännu en trappa, så kunde jag cykla hem och konstatera att det åter tagit nästan två timmar att ta mig hem från jobbet. Detta ÄR världens bästa sjukgymnastik!
Du får prata med sjukgymnasten så de inför geocaching som en del av regabilitering för dem som ännu inte upptäckt det roliga med geocaching 🙂
Jo, jag funderade just på det idag. Men jag har ju ingen sjukgymnast längre 🙁 Fast det kanske är för att jag ingen behöver. 🙂