Framme vid stranden i Furuboda tog vägen slut. Jag hade trott att det skulle finnas en bra stig längs med havet men den hittade vi i så fall inte. Vi traskade på den tillplattade sanden närmast vattnet i stället. En helt magisk dag med strålande sol och varma vindar. Förmodligen är det iskallt i havet. Vi såg en enda familj som badade.
En tanke på “Vid vägs ände (70/180)”
Kommentarer är stängda.
Härliga familjebilder, avslappnade och fyllda med kärlek.