Läskigt tidig uppstigning för att vara sommarlov och semester, men det var det verkligen värt, för det var inledningen på ett par dagars äventyr på västkusten. Vi åkte tåget till Göteborg och efter att ha låst in våra väskor fortsatte vi bums till Naturhistoriska museet. Där finns det massor av underliga djur. En av favoriterna blev denna sydamerikanska pungråtta, uppstoppad 1842 av en konservator med underligt skämtlynne. Av någon anledning får den oss att tänka på någon vi känner som en gång jobbat som fritidspedagog i Göteborg.
Timjan fick inte följa med till västkusten, men visst liknar denna björnen henne en smula?
Hela Naturhistoriska var en nostalgitripp, särskilt för Åsa, men riktigt mycket nostalgi blev det när vi hittade Smilet. Å! Honom har vi sett i levande skick på Sjöfartsmuseet många gånger. Han rörde sig i och för sig inte så mycket då heller. Det var kul att sitta på en bänk i närheten av Smilet och lyssna när förälder efter förälder tvärstannade och visade sina barn Göteborgs mest älskade alligator.
Triggade av Naturhistoriska gav vi oss ut på en verklig nostalgitripp som omfattade så väl Haga Nygata som Angeredsbron och Angered Centrum. Inte konstigt att Alva blev lite trött på oss till sist. Som tur var hade vi ett alldeles underbart hotell med finfin pool att mysa på.
Tobba tyckte detta var roligt, jag förstår inte alls. Jag fattar ingenting. Varken Martin eller Alva har väl jobbat som fritidspedagoger?
Men det ÄR ju Ola! Och han som låtsades slita på lägret i Rynkaby när han faktiskt drog publik med sin tokmin på ett museum i Göteborg. Den skunken!
Ja, visst ÄR det Ola? Både tokminen och den mystiska dragningskraften som gör att alla små glada barn vill klättra på honom.